Carmen vet inte vad hon ska säga. Det är som om hon har glömt bort alla ord. Hon kan inte tänka heller. Bara på guldstrimman i pojkens ögon. 
– Vad heter du? frågar pojken. 
Det har hon också glömt. 
– Ingenting, säger hon. 
Sen vänder hon sig om och springer sin väg så fort hon bara kan. 

En dag blir Carmen påkörd av en cykel. Och förälskad. På samma gång. För killen på cykeln har alldeles blå ögon och längst in glittrar en strimma av guld. ”Ingenting”, svarar hon när killen frågar vad hon heter. Pinsamt!